Well well

Kan inleda med att skriva såhär innan att jag skriver av mig här på bloggen, för jag antar att er som det angår, läser min blogg trots att ni inte låtsas bry er.

Vet inte riktigt vad jag ska säga, om detdär.
Antar att det var bättre med ett avslut än att ni bara skulle hålla på och vela hela tiden och bli arga.
Ni verkar uppenbarligen inte ha förstått att jag har ett liv här i Oslo att ha reda på, och inte haft möjlighet att ägna särskilt mycket tid åt Göteborg och vad det innebär.
Men, nu slipper jag försöka förklara mig och ni slipper bli arga.
Och om ni nu roar er med att berätta rövarhistorier för varann så får ni väl göra det då.
Blev lite lätt trött där i slutet kände jag, och den tiden och tankarna jag eventuellt behövde som ni inte ville ge mig, resulterade nu i ett avslut istället.
Det bevisar ju bara hur bra ni var (not), om man inte säger någonting utan bara pratar med varann. Det leder ju aldrig till något bra, eller?

Det är faktiskt lustigt, att bara för man plötsligt blev lite upptagen och försöker skaffa sig ett hyggligt liv så blir man bortglömd.
Misstolka bäst ni vill, srsly don't fucking care anymore.
Jag mår sjukt jävla bra här, och tänker fortsätta göra det.

Tur att man får skriva vad man vill i sin blogg och ha öppna tankar om egentligen allt.
Och vill ni kommentera anonymt hur dum i huvudet jag är och hur jävla elak jag är, gör det bara. bara gör det!
I dare you, för det är ni ju redan så bra på.
Att säga saker ni inte kan stå upp för.
Usch.
Patetiskt.